Bindvävsmassage

Bindvävsmassage

Bindvävsmassage är en medicinsk massagemetod, vilket betyder att vi behandlar olika åkommor både invärtes och i rörelseapparatens muskulatur och leder.

Bindvävsmassage är en nervterapi – metoden påverkar det autonoma nervsystemet och har därför effekt på “hela” människan.

Bindväven är en mycket viktig del av vårt immunförsvar. Den har även till uppgift att bibehålla form och ge stöd till, skydda, försvara och reparera kroppen.

Bindväven stöjder och håller samman vävnader och organ i kroppen. De flesta skador repareras genom att ny bindväv bildas. När för mycket sådan ny bindväv produceras blir den tät, stram och oelastisk. Det kan försämra blodcirkulationen.

Både fysisk och psykisk smärta leder till muskelspänningar. Muskelspänningar i sin tur leder alltid till förtätad bindväv. Vid olika sjukdomstillstånd och skador producerar kroppen naturligt ny bindväv. Ibland produceras alldeles för mycket och av en typ som är tät och oelastisk. Detta skapar sämre blodflöde genom kroppen. Även stress och oro gör att ny stram bindväv bildas.

När bindväven är förtätad betyder det att spänningen är hög och bindväven känns trång. Det kan kännas lite som att inte få plats i sin egen kroppskostym. Upplösning av den förtätade bindväven upplevs ofta som en stor befrielse. Efter en behandling känner man sig ofta mer rörlig, friare och mindre orolig.

Många tror att bindvävsmassage ska göra ont. Det stämmer inte. Bindvävsmassage får aldrig upplevas som smärtsamt, då detta motverkar effekten av metoden.

Vi arbetar i underhuden och på kroppens fascior (hinnor) och vi följer muskel- och skelettkanter med speciella bindvävsgrepp. Vi använder tre fingrar, lång-, ring-, och lill-finger, som formas som en krok och ger en bra massageteknik. Sedan dras den förtätade och strama bindväven runt muskler, ben och organ isär där bindvävshinnor är fästade. Terapeuten jobbar utan olja.

Vid vanlig massage knådar man musklerna utifrån och in mot hjärtat för att stimulera det syrefattiga venösa blodet. I bindvävsmassagen drar man istället bindväven inifrån och ut från hjärtat för att stimulera det syrerika arteriella blodflödet.
Massagen följer ett visst mönster. Man utgår alltid från bäckenet och jobbar sig upp mot nacken. På så vis påverkar man alla nerver i det centrala nervsystemet som utgår från ryggraden.

Behandlingen anpassas efter varje persons problem. Det är viktigt att behandlingen inte blir för kraftfull.

Massagen lossar på slagg och sätter fart på transporten av slaggprodukter ur kroppen. Blodcirkulationen och näringstillförseln ökar, stressen minskar och nervspänningar försvinner. En ökad blodgenomströmning upplevs ofta som en ökad värmekänsla.

Bindvävsmassage lindrar effektivt smärta vid fibromyalgi och metoden kan även hjälpa vid cirkulationsstörningar, reumatisk värk, kalla händer och fötter, huvudvärk, förstoppning, astma, allergi, muskel- och ledvärk, ödem och mag- tarmproblem. Bindvävsmassage ges även efter skador, brännskador, operationsärr och vid ärrbildningar. Inom Bindvävsbehandling finns också en utmärkt och väl fungerande behandling för nyblivna mammor som får problem med mjölkproduktionen. 1 behandling brukar då räcka.

 

Bra för kroniska problem; ju längre man har haft besvär, desto bättre fungerar behandlingen.

Det är en unik vetenskapligt belagd och forskningsbaserad massageteknik som påverkar blodcirkulationen och nervsystemet mycket starkt.

 

Hur ofta behöver jag gå på behandling

2 gånger i veckan är optimalt. Minst 1 gång i månaden under behandling. Sedan 1 gång per halvår för underhåll.

Bindvävsmassage är ej lämplig för dig som är utbränd. Ej heller vid akut sjukdom, överrörlighet, under graviditet, menstruation eller vid annan risk för blödning.

 

Ursprung

Bindvävsmassage är en tysk massagemetod som utvecklats av läkare och sjukgymnaster och som idag ges på alla sjukhus och massagekliniker i Tyskland.
Elisabeth Dicke, tysk fysioterapeut (1884-1952) är grundare.

Dicke drabbades själv av en svår cirkulationsrubbning 1929 och var så illa däran att läkarna ville amputera hennes ben. När hon drog i huden, märkte hon en förbättring av blod-genomströmningen. Hon konstaterade då sambandet mellan organiska störningar och förändringar i underhudens bindväv.
Metoden vidareutvecklades sedan i samarbete med forskare och legitimerade läkare på medicinska universitetssjukhuset i Freiburg och fördes därefter vidare av Dr. Herman E Helmrich och dennes son Christian. Till Sverige kom behandlingsmetoden på 1970-talet.